Nattångest...

Jag vet att många uppfattar mej kall, innesluten, avståndstagande...ja allt möjligt

Blev inte sån av egen vilja, blev tvingad dit.
Som liten blev  jag berövad all frihet och lycka.

Idag försöker jag återskapa något som jag inte vet hur det fungerar.
Hur gör man?

Varför är just jag skitig, trasig, använd?

Trodde att tiden läker alla sår, men när såret bara blir större, hur gör man då?

Har så många känslor inom mej, men litar inte på nån just nu....ber ett tyst rop om hjälp, men vill jag ha hjälpen om den erbjuds....tänk om nån än en gång kommer nära.

Tårarna trillar längs mina kinder och jag känner att nu finns det där...nu har jag kommit ut ur min garderob, dock en väldigt sliten sådan.

Älska mej för den jag är, lite som teddybjörnen Fredriksson, sliten men med väldigt mkt kärlek att ge.

Nu ska jag göra ett nytt försök att sova //ML

Kommentarer
Postat av: Anna-Carin

Jag har alltid uppfattat dig som en varm och omtänksam person. Jag är så tacksam för att jag får vara din vän. Always for you! Bamsekram

2011-03-13 @ 23:27:26
Postat av: Me

Åh älskade vännen <3 kram

2011-03-13 @ 23:30:14
Postat av: Heidi

Du är allt annat än det du skriver. Du är varm, omtänksam, kärleksfull, stöttande, stark, rolig, inspirerande, mysig... och så lite småläcker också ;)



Du är så fin <3<3<3

2011-03-15 @ 21:19:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0